i lördags bar det av mot london, jag och mamma gick upp tidigt för att sätta oss i en taxi för att åka till arlanda för att åka med ett plan till london. vi sov länge på resan och kom fram vid halv tio på förmiddagen lokal tid. där tog vi tunnelbana till vårt hotell som låg vid lecister square mitt i hjärtat av london. tre minuter till båda teaterna. ett 50 tal resturanger i området. det var gå gata i ett stort område. på marken fanns handavgjutningar av olika filmstjärnor. vi åt pizza när vi kom fram för vi hade inte ätit något sen frukost hemma. efter maten gick vi till vårat hotell. fyrstjärningt, jäkligt fint. vi gick upp för att vila och ladda inför kvällens första musikal mamma mia. vi sov lte. klockan halv sju gick vi till teatern som låg två minuter bort. vi hade väldigt bra platser, tredje raden från scenen. efter att en röst sagt att man inte fick filma och så hänfe något. musiken stegrades och sen brakade allting loss, totalt, musikalen började och den var bra. storyn är påtänkt och med ett väldigt skådespel fick man många roliga skratt. i pausen rann svetten. jag visste inte om jag kunde klara detta mer. andra akten blev otrolig, då pjäsen började komma mot någon slags brännpunkt. då kunde jag inte sitta still längre utan började mer klappa mer och skrek mer och sjöng med. då fick jag gensvar från skådespelarna, flera gånger när jag verkligen rockade loss men vadå musikalen var en sådan jävla hitt och värd varenda jävla pence att dem måste få se min kärlek och hur mycket jag älskar dem!


varenda människa, iaf många i många länder i allafall många i västvärlden har någon relation till abba. abba var ikoner på 70 talet och björn och bennys, anni frids och agnetas verk är fortfarande en viktig del av världens musikindustri och alla berös på något sätt av låtarna och av mamma mia musikalen, så även jag. min depp försvann världens väg och känslan från musikalen sitter fortfarande än i mig. skådespelarna förändrar människors liv! även mitt.





if some of you see this:



when go to the theatere i was down

my soul was in pain

but..

when the music goes on.

when you entrance the stage

none, none even mee cant stop smile!

you healed people from over the world

even me.

i love mamma mia and i love you espacilly you who play sky you are soo cute!



jag vill rekomendera mamma mia till alla, alla själar utblottade av tristess och sorg borde bli helade av the mama mia soulhealers och under musikalen hände något. vet inte vad men bra var! därför kände jag direkt att det var något jag vill dela med någon. detta var något jag ville ge till någon jag brydde mig om. valet stannade vid DIG!. du som blottade min själ och ledde mig mot livets väg, du oavsett vad kommer att ha en central plats i mitt hjärta lina tänkte jag på, dessutom var det låtar som rev upp en del sår som fick mig och tänka på henne men ska tala med henes föräldrar och kanske ge något till henne nästa sommar!



http://www.youtube.com/watch?v=p_PcNbhVOjw



underbar underbar underbar underbar underbar låt



abba forever



efter musikalen gick vi och åt innan gick och la oss.

dag 2

dag två var ganska så seg. jag vaknade halv nio och vi kom inte iväg förän vid elva men vi fick vända tillbaka när jag behövde gå på toa. men sen begav vi oss till hardrock cafe som låg vid green park. när vi kom fram så var kön väldigt lång. man fick köa för att komma in. vi stod i kön när mamma gick fram och frågade om jag fick komma in eftersom jag hade så svårt och stå. det fick jag. exempel ett på britternas enorma service vilja, enorma härliga hjälpsamhet med glimten i ögat, skriver om det längre ner.

efteråt gick vi hem från hyde park corner och köpte lunch innan vi gick till hotellet och åt. sen sov vi en stund. på kvällen gick och åt på en italensk resturang där ljudnivån var lite över 60 - 80 decibel så vi åt och stack sen för att sova.

dag 3

I måndags åkte vi till harrods som är ett shopingcenter tio gånger dubblare än NK varuhuset. där handlar snobbar och folk med pengar. vi gick runt hela varuhuset och förundrades över produkterna. jag älskade väskorna och kläderna och jag blev fjollig på nytt. det var så vackert, så fint, så kitschigt, så jävla härligt. vi åt sen på kafeet harrods har. mamma köpte te innan vi åkte hem för att vila inför kvällen då vi skulle se phantomen på operan.

och vilken föreställning det var! man pendlades mellan ilska, hopp, förtvilan och glädje och rädsla. phantomen spelades av en väldigt skicklig tenor som gick in i rollen så perfekt. när man satt där kände man sådan resepkt för honom. kulliserna, scenografin och koregrafin var så verklighetstrogna och så illusions pricksäkra att man satt hänförd under hela föreställningen! efter ha köpt hem mat och ätit så sov vi.

dag 4

dag fyra var sista dagen men vårt plan skulle gå på kvällen så hade en halvdag i london kvar. vi gick då till london eye som är som ett gigantisk parisehjul men skillnaden här är att "passagerarna" gick in i moduler och åkte upp och ner på en halvtimme. utsikten över london var helt fantasiktit med bland annat paralmentet och den berömda Big ben på vänster sida. efteråt gick till baks till hotellet där vi tog våra väskor för att åka hem till sverige.
på london eye så märkte vi ännu en grej av londons service minds och gästvänlighet. mamma frågade hur lång kön till hjulet var och då sa han en kvart, först skulle man köpa biljetter så vi gick dit. där utan och frågade frågade en anställd oss om vi behövde hjälp. ja sa vi, desstuom frågade mamma om jag kunde slippa kön eftersom jag hade svårt och stå. inga problem sa han och fick specialbiljetter till rabbaterat pris. dessutom fick mamma änu mindre för hon blev som min ledsegare. helt otroligt det dem har i london yttligare ett tecken hur välutvecklat lande verkligen är!

nästa grej hände i tunnelnbanan. mamma hade mycket bagage, dessutom hade inte just den tunnelbane stationen hiss så då erbjöd sig en kontrollant och gå ner med mig i rulltrappan. han kom sonnika och tog mig under armen och frågade mig om vi hade biljett. otroligt sympatiskt, helt taget ur luften. en gest som en impuls. sen när vi gick i trappan ner till tågen frågade två mamma om dem skulle hjälpa till med väskorna, yttligare en fin gest.

england är ett fantastikt land, vänligheten inför dem som kommer och besöker landet som turist är slående. man vill visa att man är ett modernt land men ändå har en del av den gamla gemytliga gästvänligheten kvar. det är starkt i en värld där man tar så jävla mycket för givet. det är det som är problemet i många västländer, allting finns, man blir avlsnappnad tar allting för givet. livet är hårt ibland, vi behöver utmaningar fär att utvecklas.

jag köpte en tröja som det I love London för det gör så in i helvete!

rule britania britanina rule the world!