torsdag 30 juli 2009

lycklig,

men en sak kvarstår, bygga på det här, inte låta tankar och känslor ta över handen, dem negativa känlsorna att inte var någon liten lort, en cancersvulst etc. idag kom ett mejl som jag nu i natt har svarat på men jag återkommer detta till senare och tar dagen först.

idag drog jag till stockholm för att träffa en av mina ögonstenar. petra, den coola av mina ögonstenar, visst bettan och lasse är också cool men men inte på samma sätt som petra. hon kallar sig bitching och visst hon kan verka lite bitching ibland men måste lära känna henne då inser man att den bitchingheten inte kommer från det utan från den person hon är. hur som helst pride stod på programmet i tantolunden på söder. men först åkte vi och åt. hon visste inte vad den där thairesturangen fanns så vi käkade på ett tacoställe, funkade bra. eferåt tog vi tunnelbanan till zinkensdamn där tantolunden låg. på tåget skränade några bögar högt. en och annan transvestit fanns. en mycket söt sådan. när vi kom fram till det vimlade av folk in till utgången. på väg in så jag en sillhuett av mark levengood men var det mark? när han kom närmare så såg jag det och med vänster handen vinkade jag och sa hej väldigt fjolligt. han log och sa hej tillbaka. efter ha stått i kö och fått visa väskor och annat kom vi på området där det kryllade av folk. kryllade av uppenbara bögar som hånglade offentligt och ännu mer uppenbara flator som också hångade och en och anna transa. vi satte oss på en kulle för båda av oss ville inte stå och trängas vid scen. jag satte mig ner en stund innan ett bord blev ledigt som vi tog. showen var inte så märklig. alla schlagerlåtarna kände man igen och så men shirley clamp som var konfrencier babblade i kapp med christer björkmans man. men några låtar var bra: min kärlek som jag tycker är shirleys monster hitt. 1000 miles med hit, sarah down finers moving on och remember love. charlotte pirelli farmförde sin vinnarlåt från 98. sen var det paus 45 minuter lång sådan! då gick jag och petra och åkte hem. när jag stod och väntade på tunnelbanan så kom ett tåg som inte var mitt. ur klev då stycken transor. så vackra, en av var hel vit med mönster och såg som en ballerina och den andre såg ut som charles ingvar i en epiosod av jönsonigan då han byter namn till jeanette under en kupp. jag vinkade och fett stort leende tillbaka.

men pride är så jävla överskattat, det måste ju sägas. visst hbt rörelsen måste få visa upp sig mrn varför kan man inte göra det jämt? göra varje dag till en dag man hyllar sin sexuella läggning eller sexuella läggning, alla är vi lika oavsett. pride är som en vild fest för det söps mycket på festivalområdet och en chans för en envar att visa upp sig på sig på sitt lilla unika vis.

men roligare var det och gå med petra. för varje gång växer vårt band som nu är och känns väldigt stark. hon är som en beskyddande syster för mig. hon talar om när tex ska torka näsan och så utan att jag har bett om det. det känns så tryggt att ha en sådan person.. petra kallar sig bitch men hon är inte bitch. hon är ingen djävul heller. hennes hjärta är stort, väldigt stort men det är när det går över som det är problem men det är inte hon. mycket bygger på hennes ADHD och det är ett syndrom, ett jobbigt sådant men det förklarar inte människan. människan är själen den som är bakom syndromet och där har petra hjära som vilken ung människa som helst. jag kom ihåg när var rädd för folk med adhd. då hade jag bara sett dem dåliga sidorna av dem men så här ser man, när man umgås med någon så nära som jag och petra så känner man personen bättre och får en uppfattning. folk som glor och bygger en uppfattning om människkor med funktionhinder vet inget, dem vet inte vilken människa som bor där inuti. låt dem titta och tro dem vet ändå inte vad dem missar.

du är en underbar kvinna petra, jag önskar dig all lycka med ditt barn och med ditt liv som adhd mamma. du har mitt stöd, min support och min hjälp när du helst vill.. älskar dig! föll för din personlighet och det står jag för!

när jag kom hem och badat fick jag nästa stora chock. funkisbyrån en modellagentur som jag har ett medlemskap i har hört av sig och undrar om jag vill gå catwalk och visa upp kläder för en svensk desginer. hon syr kläder för tjejer men dem vill visa upp killarna ändå i hennes kläder. jag är ju trans så går gärna i kvinnokläder:). så nu blir det till och öva catwalk :).

fick en kick av medelandet, känner mig utvald, att jag har något som dem ser. nu har jag mycket och leva för, gå ner för, tänk om jag får riktiga modelljobb!.

livet ser ljusare ut, jag har något som någon ser att jag har

måndag 27 juli 2009

if i a were monster on the net

just när jag avslutade det senaste inlägget kom det upp i huvudet. det handlade om en person som jag raskt försöker glömma, en person som har mejlat, som har konfroterat mig och den provosoriska lilla snöre som jag har sytt igen ärret och helvetet med har åkt upp som mma fighter som får en rak höger på ett sår man försökt klistra igen och blodet forsar och det var som innan den första inlappningen. ni vet Lina? mitt lilla gift, mitt lilla knark. när jag sa upp bekantskapen blev det arrupt igenom ett mejl jag skrev. det var nog inte så bra om man tänker efter, var ungefär som jag slutade praktiken på barnombudsmannen pang bom krasch bort men det visade sig ju vara bra, dem förstod och gjorde ingenting stort i det men lina är som alla normala, hon viile veta mer. där med försvann en del av den fina yta jag har byggt upp. nu känner jag att jag inte vill inledna något allt, dock långt där inne vill jag fortfarande var intim med henne! vägrar för in några tankar om att sakna dylikt, det vore som att börja om på 0 igen.

varför är jag så här, så snäll och har dem där andra sidorna? varför kan jag inte visa det för någon irl utan måste sitta bakom en jälva dator? varför är jag inte enbart monstret och visade för lina eller någon av dem jag värnar mest så dem drog på tre röda? varför ska folk antingen sen den bra sidan eller den dåliga och gå på en uppfattning? jag är inte guds bästa barn. varför ska man inte mina monstersidor visas för folk som jag älskar och bry mig, jag hatar, formligen hatar att att oroa dem ja gälskar, har gjort för mycket nu!

mina goda sidor älskar jag men kan inte monstret då kvävas så folk slapp se de? eller är det meningen att jag ska den gode mattias och den onde vill kallar honom the executioner som föreställa min ilska, när jag vill gå 12 ronder mujay thai och vi kallar honom en fallen ängel, en person som helst vill sjunka igenom jorden och bara dö. varför kunde dem personligheterna inte bara dö? eller är detta guds plan att jag ska leva så här, fan i helvete jävla kuk gud!

vad tänkte gud egentligen när han såg til att Lina och skulle få denna kontakt? det var som han såg att problemen, ville att vi skulle haka på dem´chanser vi fick och vara glad över dem glada stunder vi fick, för det fanns trotts mycket var så skit

"inte börja gråta nu" hon skrev något där hon sa att vi skulle vara ihop när vi sågs och splittrade när vi inte sågs, något slags öppet förhållande. skulle vi kunna göra men problemet är att vi får ta det bara då vi ses och inte ha för stora förväntingar emellan som ni vet att det jag lätt ha när väldigt starka känslor är där. möjligtvis kan vi ju va kk, träffats, vara lie, knulla lite och sen åka. lttast vore ju om om jag vore mer åt böghållet så känslorna slipper komma in, känslorna att göra det finns kvar men liksom inte dem andra känslorna men vi får se hon skrev att en kvinna har hennes hjärta. hm undra om hon är smygflata eller bs?, i såfall tummen upp.

hur som helst, mina sidor gör mig förvirrad och rätt galen. alltid bra men olika sidor men vill inte kan dem liksom ska vara så påtalgliga känslomässigt som dem är jämte med varandra. men utredningar får utreda om allt hör i hop i ett synrom, men ska först göra en autism utredning och kolla om jag har autism eller inte. svaren från blodet som jag lämmnade hos gentikern får jag i vår.

samtdigt så har det varit så sjävklart för mig att hjälpa andra, enda sen jag var liten. när har någon man tycker om är det ens uppgift att se den personen må bra och finnas för den där personen. är man en del av dennes värld ska man också se till att världen denne ha är bra för i slutändan är det var bra för en själv, man får bättre respons från personen kan därmed ha en bättre relation, sen om nu tycker så jävla dåligt om själv varför ska man inte göra det bra för någon annan, lyckas det kan väl försöka få in lite självförtroende boost på kuppen.

http://www.youtube.com/watch?v=HYxmS4UNrWY

nerdrogad

nu tog jag nog i. har fått stämningshöjande medicin hos en psykatiker. var där på ett möte, ett möte där humöret gick upp och ner och där jag flera gånger ville lämmna. han menade bland annat att mitt hårdrocksklädsel och smink framförallt skulle vara ett rop på hjälp. att jag skulle gå ut med mamma för att hon skulle skämmas. har du inte hört talats om gothare och emosar? och för sista gången bara för att man lyssnar på sådan musik mår man inte dåligt eller börja skära sig i armarna. visst texterna handlar ibland om döden, om hemskheter men som en jag kände sa till mig. det gäller att ha distans till det man lyssnar på. det finns ryktat föräldrar i ameirka som stämt band som tex metallica för att dem påverkar ungarna till hemskheter genom deras musik, sant men du måste ha en distans till det du lyssnar, inte ta åt sig!

i allafall så fick jag medicin på prov. stämningshöjande skit som ger några biverkningar men men ska ge glädje inom en månad. jag tror ingeniting om det, tar dag för dag och ligger jag blodig i badkaret efter ha skurit mig i armarna så får jag ta det då. tabletterna kan ge ett benäget självskade beteende i extrema fal men mina planer på att mit liv eller skada mig existrerar inte, elelr finns någonstans i lillhjärnans yttre kranium efter incidentera förra året. jag vill inte låta folk oroa över mig igen!

iallafall ska jag inte oroa mig så mycket över livet, som jag skrivit så älskar jag mina vänner mina ögonstenar. på torsdag bär det av till mitt livs största pride festival tillsammans med en av mina ögonstenar. det ska bli schlagerkväll och en chans och se några idoler, diamond dogs <333 och finska yohanna som nog är flata eftersom uppträder där?

sen väntar en mycket härlig resa till sveriges framstjärt (framsida säger dem flesta men jag hakar på minoriteten), där jag ska träffa min av mina absolut bästa kompisar som jag har. denne heter sse.. har känt honom i över 2 och ett halvt år. han är en rolig kille med humor och ett fint hjärta. vi har haft våra duster men alltid hittat tillbaks.

sen ska jag träffa en till ögonsten. bettan, ni kanske märkt att jag skrivit ganska så ofta om henne nu med storstilat text och så. hon är en av dem mest speciella människor jag vet, större än suanna kallur. vi ska fika och prata lite. ska bli enna kul och träffa henne!

ja just nästa lördag drar med mor till london och ser på två musikaler ska bli gör kul och komma till en av mina absoluta favorit länder och städer igen I Love England.

sen står mitt liv i princip still men jag har ju pengar och röra mig med, ska se om ska jag shoppa där, blir väl mer i thailand till vintern där det är billigare.

någonstans längtar jag också till att få veta varför jag reagerar som jag gör, talar om diverse utredningar som ska göras, bland annat en autism utredning som kommer att göras, sen får beskedet från den gentiker jag varit på till våren om dem har hittat kromosom fel eller liknade.

har psykolog imorgon ska berätta lite, missade förra gången men nu är jag säker att det är imorgon.

få se när jag skriver igen, pride torsdag nästa!

lördag 18 juli 2009

d

jag vet inte vad jag säga riktigt till och börja med, ska alldrig lova mig och göra någonting, för då slutar med att jag bryter det, får dåligt samvete mig själv att jag har brytit och så går det runt. så här då jag skriver när jag skriver och så får det bli så, punkt slut!

från sist jag har skrivit har mycket hänt, jag sa upp all kontakt med lina, det gick inget, mer, det händer saker som fick hela sannigen och svälla upp, jag fick sådan panik att det var lika bra och dra på en gång.

nu ska jag dra mig tillbaka, fokusera på ett eget leverne ett tag och ta hand om mina två ögonstenar.

har mött dåligt psysiskt och fysiskt, känns som den där jävla torktumlaren har tagit över min hjärna. har varit hyperaktivt, ätit och druckit nästan brutalt, haft lite högt blodtryck och känt en lust att göra, rent ut sagt va fan som helst.

mycket händer i mitt liv, en låga som brunnit sparsamt har flammat upp, jag tänker på min kära vän i kungälv. en otrolig människa som visat hur bra hon och härllig hon är. jag har alltid funnits där i bakrunden för att gillar henne men först nu har det fastnat. en dag så sa til lhenne att hon ite var ensam och känna som kände eller agera som kände och via det kom in på ämnet diagnoser. det visade sig att 9/10 saker som läste om hennes syndrom på nätet stämde och resten som både hon och räknade upp för varandra stämde med den andre sa så nu får vi har lika. jag känner mycket för henne för jag ser saker rakt igenom något som är så svårt och ta på

en person också finns där en person, ungefär som bettan men coolare än alla coola tonåringar jag har sett och hörts till talats om. hon ´är som alla andra, men någonstans i huvudet har det änt någonting som är fel. hon har den längsta bokstavskombination. en supermysig och cool tjej som genomgår en graviditet som jag känner nu på sista tiden kommit närmare. vi var nära nu, hon e flata. vi ska gå i pride paraden tillsammans, jag som flicka, hon som kille.

ni har en fin plats i mitt hjärta och kommer alltid och ha det.

övrigt går min liv på sparlåga nu, fy fan

måndag 13 juli 2009

why?

VARFÖR VARFÖR
varför ska jag sitta här och gråta.
varför ska jag må så här
varför ska tro så här
när andra värre än jag lever normalt
varför ska jag som funkar
tro att jag vore invandlid
när man ser att dem faktiskt har ett bra liv, i vissa fall bättre än mig
varför ska jag som fin och snäll tro att du föddes av djävulen.
varflör tror att du är en liten lort
när du själva verket har folk som älskar dig
varför gud har du gjort så här mot mig
varför har du skapat en så hård värld
varför är kärleken så hård?
varför fattar ingen hur jag mår?
varför låter du mig reagera
varför låter du mig va som jag är
arg
monster
så dum
när i andra gånger är så fin?
varför
varför
är det sådan jag ska va
kall, dum och monster
varflör
varför
ska älska någon så långt bort
varför visade min goa sida?
varför visade jag min fina sida?
varför var jag inte monster och fick henne och två på jävla röda?
så denna känsla aldrig infann.
GUD? eller vad nu finns
TITTA HIT
OM DU ÄR GOD OCH SER MIG
VARFÖR INTE TA MIG HEM
SER DU INTE
ÖPPNA DINA ÖGON OCH TITTA HIT
SER DU INTE?

onsdag 8 juli 2009

da skeppe i natten

nej dags och vara seriös, kom hem från stockholm för drygt en timme och en kvart efter en krokig taxifärd. fördsökt sova för ska upp till sjukhuset vid nio imorgon vilket aldrig kommer att gå och och ens sommna till, brukar ha en massa adrenalin när jag är ute på något, något som håller i sig efter ett tag när jag är hemma´men det kommer gå det har gått förr. ska berätta lite om denna dag och lite andra tankar. först och främst tankar, som ni vet så sa lina nej till att träffats på tisdagen. dem skulle tydligen till allsång på skansen. idag hade jag inga tankar att åka, då hon ringde upp, och på något jävla sätt kom dem starka känslorna om henne tillbaka och kunde inte tacka nej, så satte mig på tåget och åkte dit. tåget var försenat pga någon olycka med rälsar i solna tidgare. när kom dit sexton minuter försenad var hon inte där. tiden gick och blev frusterad och funderade på om jag hade råkat ut för någon nitlott eller något men dem kom, jag såg tjejen på håll. det blev ett kärt återseende! vi gick sen till gamla stan där mötte upp resten av gänget och sammanlagt var det tolv personer. lina, hennes två assistenter, hennes mor och far, Violette som är lina bästa kompis och också medlem på klubbfh men aldrig inne, hennes assistenter och mamma och någon såg ut som moderns nya kille, vet inte riktigt men det kändes så. hur som helst, först käkade vi på kafé innan vi gick till hotellet. en vådlig promenad. väl framme efter att Lina varit på toa blev tid för ensamtid, vi kysstes och det kändes fint, har nästan glömt bort hur det var och kyssas och hur hon smakade!
efter en stund fortsatte kelningen liggandes, fy fan alltså, vi smekte, håll om och kysste varandra, jag daskade till henne på stjärten för att visa att hon var en kvinna. hon var otrolig, fick se hela henne i figur, hålla om och älska henne.
efter maten gick vi ner till det gemensamma köket som finns på vandrarhemmet som var så modernt och stort att inte ens kan kalla det för vandrarhem längre. där åt vi och lekte ordlekar och hade det så jävla roligt. tiden gick och njöt i deras sällskap.
sen gick och såg på tv i ett dagrum innan vi gick till rummet för mer kel och mycket prat. hon berättade då allt om hur hon hade känt och att hon hade några hon hade känslor för men att hon skulle ta bort dem innan vi kunde ha något. hon berättade vidare att inte ville bli kär och kåt på mig men att det sket sig när hon träffade mig. snabbt kontrade jag med att vi ska göra detta på ett seriöst och det tar tid, det handlar om förtroende irl. jag berättade om att jag vill lära mig hur hon funkade tex. hon ville kämpa och litar på henne- vi ska se i augusti i göteborg igen.

avskedet blev snabbt och effektivt, jag reste mig tog hennes hand, kysste handflatan och sa att vi ses, stängde dörren och drog. det är enklast så, snabbt, aruppt så man slapp alla känslor att man vill ha den personen för hon var ledsen.

har lärt mig mer av lina och hon har lärt mig sig om mig. det känns naturligt att sätta sig in i det.

i look around to fight a ground to let my anchor
i look and look in storm and open sea
in hel of rain and pain in the forrest
in the night of rain and wind of pain and sorrow
i walk and walk minutes after minute and time after time
then i see the light
a big light not from a gun
not from a knife
not for the pain
it was gods angel
a lamb of god
it was all the good.
when see i now that when when you borrn, god has shown his right face.
and now its ture!

love you girl!

tisdag 7 juli 2009

Im sorry again

förlåt mina läsare att inte skrivit på en herrans massa dagar och sista inlägget babblade om något väsentligt utan och vara så himla jävla liv, jag försöka samla upp allt och pressa ut någonstans kommer ta lång tid men jag har all jävla tid på mig så det så!

livet är på väg på en väg, rätt krokig ser jag att den är, en backe, ett stup och så upp och så ner, men vi tar det från början. veckan har varit full av tankar om mitt möte i stockholm och om framtiden, om det blir något med det här igen kommer det bli något och om det inte blir något hur kommer det bli då, men alltid har fått baka in det negativa, på sista tiden har försökt glömma allt, och bara låtit tiden komma eller hur man ska säga och det har gått upp och ner mycket ner ´ska understrykas.

lina och skulle träffats i stockholm dagens datum 7 juli var planerat sen länge. vi hade pratat om att äta ute, och sen ha det kul på hotelrummet, i igår ringde honom efter mycket nervositet. linas röst var någon som kände igen från midsommaren tror jag iaf, det blev ett ganska förvirrat samtal men någonstans kom det fram att vi skulle träffats denna dag men det var något med tiden jag utryckte min önskan om eftermiddagen. dem skulle ringa upp och tid, förlåt lina, du har så mycket med assistenter att göra måste skriva upp det. natten gick, när var klar och skulle åka ringer människan och säger att klockan skulle dem vara på skansen och det hela ska skjutas upp. efter det samtalet så insåg jag en sak som jag aldrig i mitt liv hade tänkt dem tankar som jag tänker nu. Lina kan inte prata själv utan pratar igenom en sak som kallas pratis, det är en pappskiva med bokstäver, hon bokstäverar ord med hjälp av ögonen och så är det någon annan som pratar som hennes. mamma och pappa sa det först att kanske att den lina som älskar inte är den lina som egentligen gillar mig, att assistentera lägger till något som inte kommer från henne. hon får spasmer ibland och går i sig själv ibland. jag har lärt mig att leva med det att vänta men assisterna lägger ibland till för dem tror jag är sådan som vill ha svar snabbt hela tiden. det handlar om en relation mellan mig och dem också och för det mesta sker det när dem hjälper lina och skriva på msn, då får dem ju en uppfattning och som ni vet så är uppfattningen man får av mig i skriftform även den lite väl ställ med verkligheten, det kan vara tex att agerar på ett sätt just då den gången, sen kan någon missuppfatta säga till någon assistent som inte vet något mig och så går det runt.

lina gillar jag men vad är den verkliga lina och vad tycker hon och tänker, dem säger att det är lätt och tolka henne, då borde väl fått allting då hur hon känner kring mig och så, eller? det är så jävla rörigt så jävla rörigt. iafallafall nu ska dem ringa om en eventuell träff i mogon, mamma och pappa säger att ge henne ett ultimatum i stil med att hon ska komma hem till för att visa hur mycket hon bryr sig, då handlar det om det pratiska men vi behöver inte träffat hemma oss mig men i stan, what ever någonstans har mamma rätt men hon är så ombytlig också, fan det är för mycket jävla tankar att hålla reda på! jag behöver svart och vitt någonstans känner jag.
har hon minne och minns hur det var förr med allting, vi har gått igenom del. nu ska gå tillbaka i tiden även om det inte är så bra. första gången vi försökte var hösten 2007 där blev dumpad skolavslutningsdagen. då hade flirtat med en tjej som bodde någon både i uppsala, lina tog tillbaks mig två dagar efter julafton och konstigt sa jag ja, sen började ja dejta den här tjejen och kunde i släppa lina, sen har det rullat på, sju månader var ihop med tjejen från uppsala, lina och jag försökte igen, blev dumpad tills i mars igen. hon säger att hon vill gå vidare, börja på nytt vara seriös, men hur i helvete kan lita på människan nu med allting jag skrivit om där uppe???

vi är lika hon och jag och var inte i den bästa stämmningen igår när jag tog samtalet, det känns som det är mitt fel :( eller om det nu var på skansen tre kunde jag väl ha träffat henne på förmddagen big fuckin deal!

fan jag önskade att bodde i göteborg eller nåt. då kunde det blev på riktigt från början, lina, hennes asistenter kunde lära känna mig som vanligt!!!

får hoppas dem ringer nu, eller så bryr mig, eller???