i lördags bar det av mot london, jag och mamma gick upp tidigt för att sätta oss i en taxi för att åka till arlanda för att åka med ett plan till london. vi sov länge på resan och kom fram vid halv tio på förmiddagen lokal tid. där tog vi tunnelbana till vårt hotell som låg vid lecister square mitt i hjärtat av london. tre minuter till båda teaterna. ett 50 tal resturanger i området. det var gå gata i ett stort område. på marken fanns handavgjutningar av olika filmstjärnor. vi åt pizza när vi kom fram för vi hade inte ätit något sen frukost hemma. efter maten gick vi till vårat hotell. fyrstjärningt, jäkligt fint. vi gick upp för att vila och ladda inför kvällens första musikal mamma mia. vi sov lte. klockan halv sju gick vi till teatern som låg två minuter bort. vi hade väldigt bra platser, tredje raden från scenen. efter att en röst sagt att man inte fick filma och så hänfe något. musiken stegrades och sen brakade allting loss, totalt, musikalen började och den var bra. storyn är påtänkt och med ett väldigt skådespel fick man många roliga skratt. i pausen rann svetten. jag visste inte om jag kunde klara detta mer. andra akten blev otrolig, då pjäsen började komma mot någon slags brännpunkt. då kunde jag inte sitta still längre utan började mer klappa mer och skrek mer och sjöng med. då fick jag gensvar från skådespelarna, flera gånger när jag verkligen rockade loss men vadå musikalen var en sådan jävla hitt och värd varenda jävla pence att dem måste få se min kärlek och hur mycket jag älskar dem!


varenda människa, iaf många i många länder i allafall många i västvärlden har någon relation till abba. abba var ikoner på 70 talet och björn och bennys, anni frids och agnetas verk är fortfarande en viktig del av världens musikindustri och alla berös på något sätt av låtarna och av mamma mia musikalen, så även jag. min depp försvann världens väg och känslan från musikalen sitter fortfarande än i mig. skådespelarna förändrar människors liv! även mitt.





if some of you see this:



when go to the theatere i was down

my soul was in pain

but..

when the music goes on.

when you entrance the stage

none, none even mee cant stop smile!

you healed people from over the world

even me.

i love mamma mia and i love you espacilly you who play sky you are soo cute!



jag vill rekomendera mamma mia till alla, alla själar utblottade av tristess och sorg borde bli helade av the mama mia soulhealers och under musikalen hände något. vet inte vad men bra var! därför kände jag direkt att det var något jag vill dela med någon. detta var något jag ville ge till någon jag brydde mig om. valet stannade vid DIG!. du som blottade min själ och ledde mig mot livets väg, du oavsett vad kommer att ha en central plats i mitt hjärta lina tänkte jag på, dessutom var det låtar som rev upp en del sår som fick mig och tänka på henne men ska tala med henes föräldrar och kanske ge något till henne nästa sommar!



http://www.youtube.com/watch?v=p_PcNbhVOjw



underbar underbar underbar underbar underbar låt



abba forever



efter musikalen gick vi och åt innan gick och la oss.

dag 2

dag två var ganska så seg. jag vaknade halv nio och vi kom inte iväg förän vid elva men vi fick vända tillbaka när jag behövde gå på toa. men sen begav vi oss till hardrock cafe som låg vid green park. när vi kom fram så var kön väldigt lång. man fick köa för att komma in. vi stod i kön när mamma gick fram och frågade om jag fick komma in eftersom jag hade så svårt och stå. det fick jag. exempel ett på britternas enorma service vilja, enorma härliga hjälpsamhet med glimten i ögat, skriver om det längre ner.

efteråt gick vi hem från hyde park corner och köpte lunch innan vi gick till hotellet och åt. sen sov vi en stund. på kvällen gick och åt på en italensk resturang där ljudnivån var lite över 60 - 80 decibel så vi åt och stack sen för att sova.

dag 3

I måndags åkte vi till harrods som är ett shopingcenter tio gånger dubblare än NK varuhuset. där handlar snobbar och folk med pengar. vi gick runt hela varuhuset och förundrades över produkterna. jag älskade väskorna och kläderna och jag blev fjollig på nytt. det var så vackert, så fint, så kitschigt, så jävla härligt. vi åt sen på kafeet harrods har. mamma köpte te innan vi åkte hem för att vila inför kvällen då vi skulle se phantomen på operan.

och vilken föreställning det var! man pendlades mellan ilska, hopp, förtvilan och glädje och rädsla. phantomen spelades av en väldigt skicklig tenor som gick in i rollen så perfekt. när man satt där kände man sådan resepkt för honom. kulliserna, scenografin och koregrafin var så verklighetstrogna och så illusions pricksäkra att man satt hänförd under hela föreställningen! efter ha köpt hem mat och ätit så sov vi.

dag 4

dag fyra var sista dagen men vårt plan skulle gå på kvällen så hade en halvdag i london kvar. vi gick då till london eye som är som ett gigantisk parisehjul men skillnaden här är att "passagerarna" gick in i moduler och åkte upp och ner på en halvtimme. utsikten över london var helt fantasiktit med bland annat paralmentet och den berömda Big ben på vänster sida. efteråt gick till baks till hotellet där vi tog våra väskor för att åka hem till sverige.
på london eye så märkte vi ännu en grej av londons service minds och gästvänlighet. mamma frågade hur lång kön till hjulet var och då sa han en kvart, först skulle man köpa biljetter så vi gick dit. där utan och frågade frågade en anställd oss om vi behövde hjälp. ja sa vi, desstuom frågade mamma om jag kunde slippa kön eftersom jag hade svårt och stå. inga problem sa han och fick specialbiljetter till rabbaterat pris. dessutom fick mamma änu mindre för hon blev som min ledsegare. helt otroligt det dem har i london yttligare ett tecken hur välutvecklat lande verkligen är!

nästa grej hände i tunnelnbanan. mamma hade mycket bagage, dessutom hade inte just den tunnelbane stationen hiss så då erbjöd sig en kontrollant och gå ner med mig i rulltrappan. han kom sonnika och tog mig under armen och frågade mig om vi hade biljett. otroligt sympatiskt, helt taget ur luften. en gest som en impuls. sen när vi gick i trappan ner till tågen frågade två mamma om dem skulle hjälpa till med väskorna, yttligare en fin gest.

england är ett fantastikt land, vänligheten inför dem som kommer och besöker landet som turist är slående. man vill visa att man är ett modernt land men ändå har en del av den gamla gemytliga gästvänligheten kvar. det är starkt i en värld där man tar så jävla mycket för givet. det är det som är problemet i många västländer, allting finns, man blir avlsnappnad tar allting för givet. livet är hårt ibland, vi behöver utmaningar fär att utvecklas.

jag köpte en tröja som det I love London för det gör så in i helvete!

rule britania britanina rule the world!

sitter här och är känslofylld, vet inte vad jag ska tänka. inte nu längre. det handlar om en av mina ögonstenar som ibland kan känslorna bli för mycket eller jag vet inte vad ska jag säga. han kallar mig besserwisser i saker jag vet för jag är in på chatten mer, sen är det som att han ska få må dåligt men inte jag, det är som han formar mig och hotar med inställt om jag inte skärper mig men är ju som jag är, dem här känslorna kan jag liksom inte styra. visst han är äldre men en del saker får han ge sig på. vi får se hur det blir med det här i framtiden :( jag kanske åker ner och träffar bettan själv bara några timmar om det nu är värt, fan jag skulle inte vilja svika men men :( om man nu kan omboka :(.
det är lång tills dess vi får se hur det blir :(.

detta är nog sista inlägget innan jag drar till england och london på lördag, ska bli så jävla roligt och se det.

vi får se nästa gång jag skriver tjo flöt

trötter och gladig

va fan hände med förra inlägget, det blev ju så hackigt, nåväl idag är idag. idag drog jag ner på stan för att träffa en polare jag inte träffat på över 1 och ett halvt år. kim jonsson var först skolkamrat sen kamrat utanför fängelset. "min defintion av plugget". idag träffades vi på stan och gjorde en massa galna saker. först handlade vi åhlens, kim köpte en skiva och kläder och solglasögon medan jag handlade en märkes väska från raybean. en rosa skinade. ursnygg! älskar och fjolla och känner mer levande än någonsin!.
efteråt gick vi och åt på kebabhouse innan vi gick till ett cafe där vi fikade. under fiket började kim att krampa man såg att han ont. hade ont så han grät rent ut av. stackarn. tänk att också inte kunna göra någonting åt det heller. sen självklart spände känslor och allting sånt på. jävla sjukdom vad tänker gud när han ger någon dem utmaningar som tex kim och Lina får?

när allt lugnat ner sig gick till flimstaden där vi satt lite. sen gick över till spegeln där filmen som vi skulle gick. sommaren med göran heter den och var en ruskigt härlig och rolig komedi. jag trodde inte att peter magnusson och david hellenius skulle fixa en långfilms roll men dem gjorde dem, speciellt david vars lilla loser till rollkaratkär var jävligt rolig och se.

sitter här nu med min väska och tänker. tänker på kim. det var jävligt att du ringde mannen och det är skönt och se att du har blivit mer som en tonråing och en normal ung vuxen. hoppas vi kan göra fler roliga saker framöver!

imorgon är en annan dag tjo flöt

trött, har varit och simmat har gjort det nästan tydligen 4 gånger i veckan i två veckor snart, en vecka var det tre gånger. officellt för att jag ska gå ner och få bort den övervikt dem säger att jag har men jag har märkt mycket psysika förbättringar av den också. blir inte lika hyperkativ osv, sen. jag har inte velat och simma men nu har modelljobbet gjort attt jag fått motviation till det, man vill ju se bra ut inför möjliga kunder :).







ska berätta lite om vad som hände i lördags. då åkte jag och mina päron in till huvudstaden för att gå i prideparaden och träffa min halvbror micke. det var lite små ruggit och små kallt när vi kom dit men redan på stationen såg vi några bögar som skulle gå i tåget, en stod på höga klackar och var skitsöt. vi åkte till mariatorget där vi träffade micke. vi fikade först. efteråt så gick parraden förbi och redan frånd em första motorcycklarna och människorna kände jag att ville gå med, så det gjorde jag =) från hornsgatan till tantolunde. det var så jävla galet, hög musik, människor som skrek och dansade på flak och hade fest helt enkelt. framme i tanto vände vi och möte allt möjlligt på vägen, transor, gothare, bögar, prinsessor, fjollor. mamma och stod och såg på paraden vid zinkensdamn en god stund innan vi gick för att gå till pappa och min halvbror. jag var trött så satte mig ner och vilade på gräset. då försökte ringa till pappa så jag ett okänt numer komma som mobilsvar. jag trodde det var micke som ringde men det visade sig vara helt annan som jag talar om längre ner.





när vi fått kontakt med dem gick vi mot ursprungstället där vi gick in i paraden. vi gick till min halvbrors lägenhet innan vi tåget hem.





en helt underbar dag och en underbar upplevelse och gå i pridetåget, jag kan till hundra procent säga att jag är transvestit, och vad gäller sexuel läggning får vi se, tar jag på en snopp eller har masserar snipa gör det inte mig något.





nu till mobilsvaret, det var lina som hade lämmnat ett medelande, hon skickade sms dagen efter, jag skickade och så ringde hon upp. hon hade tänkt och förstod att hon hade behandlat mig som skit och hon hade kommit fram till något och bla bla bla. jag sa att det inte gick då sa hon varför och då jakade jag mig fram något och bad om att få tänka. det var mest för jag kände att jag inte orkade mer, började jag blanda positiva med negativa känslor var jag klippt egentligen behövde jag inte tänka men i den situtationen så var det rätt och dra.





har pratat in ett mms medelande som jag jag ska skicka till henne där jag säger precis som det är, sen får jag ta det om hon ringer upp smsar men nu måste jag bara trycka på den där knappen och skicka det där medelandet.