lycklig,

men en sak kvarstår, bygga på det här, inte låta tankar och känslor ta över handen, dem negativa känlsorna att inte var någon liten lort, en cancersvulst etc. idag kom ett mejl som jag nu i natt har svarat på men jag återkommer detta till senare och tar dagen först.

idag drog jag till stockholm för att träffa en av mina ögonstenar. petra, den coola av mina ögonstenar, visst bettan och lasse är också cool men men inte på samma sätt som petra. hon kallar sig bitching och visst hon kan verka lite bitching ibland men måste lära känna henne då inser man att den bitchingheten inte kommer från det utan från den person hon är. hur som helst pride stod på programmet i tantolunden på söder. men först åkte vi och åt. hon visste inte vad den där thairesturangen fanns så vi käkade på ett tacoställe, funkade bra. eferåt tog vi tunnelbanan till zinkensdamn där tantolunden låg. på tåget skränade några bögar högt. en och annan transvestit fanns. en mycket söt sådan. när vi kom fram till det vimlade av folk in till utgången. på väg in så jag en sillhuett av mark levengood men var det mark? när han kom närmare så såg jag det och med vänster handen vinkade jag och sa hej väldigt fjolligt. han log och sa hej tillbaka. efter ha stått i kö och fått visa väskor och annat kom vi på området där det kryllade av folk. kryllade av uppenbara bögar som hånglade offentligt och ännu mer uppenbara flator som också hångade och en och anna transa. vi satte oss på en kulle för båda av oss ville inte stå och trängas vid scen. jag satte mig ner en stund innan ett bord blev ledigt som vi tog. showen var inte så märklig. alla schlagerlåtarna kände man igen och så men shirley clamp som var konfrencier babblade i kapp med christer björkmans man. men några låtar var bra: min kärlek som jag tycker är shirleys monster hitt. 1000 miles med hit, sarah down finers moving on och remember love. charlotte pirelli farmförde sin vinnarlåt från 98. sen var det paus 45 minuter lång sådan! då gick jag och petra och åkte hem. när jag stod och väntade på tunnelbanan så kom ett tåg som inte var mitt. ur klev då stycken transor. så vackra, en av var hel vit med mönster och såg som en ballerina och den andre såg ut som charles ingvar i en epiosod av jönsonigan då han byter namn till jeanette under en kupp. jag vinkade och fett stort leende tillbaka.

men pride är så jävla överskattat, det måste ju sägas. visst hbt rörelsen måste få visa upp sig mrn varför kan man inte göra det jämt? göra varje dag till en dag man hyllar sin sexuella läggning eller sexuella läggning, alla är vi lika oavsett. pride är som en vild fest för det söps mycket på festivalområdet och en chans för en envar att visa upp sig på sig på sitt lilla unika vis.

men roligare var det och gå med petra. för varje gång växer vårt band som nu är och känns väldigt stark. hon är som en beskyddande syster för mig. hon talar om när tex ska torka näsan och så utan att jag har bett om det. det känns så tryggt att ha en sådan person.. petra kallar sig bitch men hon är inte bitch. hon är ingen djävul heller. hennes hjärta är stort, väldigt stort men det är när det går över som det är problem men det är inte hon. mycket bygger på hennes ADHD och det är ett syndrom, ett jobbigt sådant men det förklarar inte människan. människan är själen den som är bakom syndromet och där har petra hjära som vilken ung människa som helst. jag kom ihåg när var rädd för folk med adhd. då hade jag bara sett dem dåliga sidorna av dem men så här ser man, när man umgås med någon så nära som jag och petra så känner man personen bättre och får en uppfattning. folk som glor och bygger en uppfattning om människkor med funktionhinder vet inget, dem vet inte vilken människa som bor där inuti. låt dem titta och tro dem vet ändå inte vad dem missar.

du är en underbar kvinna petra, jag önskar dig all lycka med ditt barn och med ditt liv som adhd mamma. du har mitt stöd, min support och min hjälp när du helst vill.. älskar dig! föll för din personlighet och det står jag för!

när jag kom hem och badat fick jag nästa stora chock. funkisbyrån en modellagentur som jag har ett medlemskap i har hört av sig och undrar om jag vill gå catwalk och visa upp kläder för en svensk desginer. hon syr kläder för tjejer men dem vill visa upp killarna ändå i hennes kläder. jag är ju trans så går gärna i kvinnokläder:). så nu blir det till och öva catwalk :).

fick en kick av medelandet, känner mig utvald, att jag har något som dem ser. nu har jag mycket och leva för, gå ner för, tänk om jag får riktiga modelljobb!.

livet ser ljusare ut, jag har något som någon ser att jag har