habiltering

skrev inget igår, hamnade hos morsan när hon kom och snackade, sen gick tiden gick och tvätta mig för att dagen efter skulle jag upp och iväg relativ tidigt dagen efter, men igår hände inte så mycket, lina skrev och vi hade en konversation men inget var som vanligt, det flöt inte på vi fick leta efter orden och så men vi skrev iallafall och det var det viktigaste, hon var tydligen positivt förvirrad, hm undra vad det kan betyda, hur som helst, under samtalet med morsan stakade jag fram det där med lina och allt det där och så han uppritkigt att det kommer inte leda till något oavsett hur mycket vi försöker, var nära att hoppa och sparka henne i ansiktet av ilska.

iallafall, idag var yttligare en d dag det var ju så att äntligen kontaktade hon mig, min psykolog eller den dem föreslog på habiliteringen. kändes så där på något sätt om ska vara riktigt ärlig. visserligen är detta första gången men tror inte hon kommer förstå mig om går djupare in i problemet som man skall göra, liksom vara ung idag för hon var nämligen närmare 60 år gammal men hur som helst ska inte ropa hej än har knappt gått över bäcken.

efter psykolog timmen så var det lite väntan och lunch innan jag träffade min kontakt på habiliteringen, vi snackade om den här handatorn jag fått för några veckor sedan, vi ska träffats för ett till möte och kolla lite kring den på onsdag nästa vecka, klockan 08.00, de e galet.

när vi hämtade ut ellrulstolen på habilteringen som nu var klar berättade min kontakt om hur utredningen låg till. hon hade pratat med sams igen att nu har dett gått ett halvår då jag suttit hemma och inte gjort något konstruktivt att nu ska jag jobba emot att jag inte har diagnos och vad som händer då, men att ska fortsätta samla in uppgifter och få en exat bild av hela mig. och sen får man snacka om något utifrån det. hon sa också efter jag frågat att dem kan göra vissa utredningar tex en autism utredning som tar mycket mycket längre och göra.

ska inte spekulera men jag är i något slags autismliknade tillstånd känner jag, nu blir det där mötet med genitkern ännu mer intressant

när jag åkte hem med elrullen beställde jag rullstolls bus. när bussen körde in såg i fönstret en kvinnlig taxichafför, trodde när rampen var nedfälld och han öppnade så hörde jag en brummande karl. det visade sig att han var transexuell, hette pernilla, i både pass och papper. cool som fan, var så upprymd över när jag kom hem, nu har bestämmt att fortsätta på allvar, det är något jag vill och jag kommer fortsätta!, något har falltit på plats känns det som, någonting jag vet inte riktigt vad men det känns bra.