nu börjar bloggen på riktigt.-

var på helgläger denna helg, det är föräldrar till barn och ungdomar som inte kan komma ut själva hamnar, dem kan inte komma ut själva av flera orsaker, dem vill fort från sina föräldrar men föräldrarna tillåter inte dem att sticka på egen hand, då dumpas dem på sådana här ställen av bara farten nu kanske ni tror att det liksom är något man kommer och så gör man lite som vill, inte riktigt tanken är att man ska göra saker som alla tycker är roliga i en grupp.

hur som helst, inne kände jag att det var inte riktigt här ville, visst är det roliga och träffa lika knäppa människor som jag och utbytta tankar och ideer som ryms i vår lila värld men mitt hjärta är hos en annan person istället en person ger tio tusen starkare och friare känsla, min date, vi har haft ett jobbig tid bakom oss som vill inte upp denna blogg, ska handla om tiden nu oxh framåt, sammanfattning om tiden då men titta framåt, denna tjej ja tjej jag är bi inte bs ola salo inte andreas lundstendt, stor jävla skillnad, den här tjejen är det finaste jag vet, en underbar skapelse, snäll, go, rolig, kul på precis samma våglängd som jag!

dock bor hon typ 60 mil ifrån mig, vi kan träffats ofta men just nu har inte pengar till att dra, dessutom har hon en livsitutation som gör att jag måste vara den som åker ner till henne. jag ville helst åka ner nu men som sagt det som hände då gjorde att allt har vänts upp och ner och var inte förbered att det skulle bli så här, det känns jobbigt det kan jag inte komma ifrån och med tanke på att är univerisums största grubblare och satt en fel och väldigt destruktiv ettikett på hur jag skött och hur jag är gör det tankarna bara fortsätter och fortsätter, plus allt annat som inte gäller kärlek som tänker gör att bara så jobbigt att inte vet vad jag ska ta vägen !

nåväl denna vår har varit väldigt jobbig på många olika sätt, med utredningar och sånt. för ungefär ett år sedan hoppade jag av skolan, det gick liksom inte, det skolväsendet jag hamnat i och jag drog inte jämt, sen var på väg i en uppgivenhetsfas, efter insett att inte kunde bli det ville var liten snut eller hockeyproffs och dessutom fått veta att inte heller kunde komma in på någon journalisthögskola eller advokatskola för att bli advokat respektive journalist kände att skulle deta pina inte räcka var det lika bra tacka för mig och gå. direkt efter insåg alla att jag skulle sitta hemma isolerad om inte hittade på något och göra, min kära mor var då inne på det tredje året eller var det var med sin resturang, va bra tänkte vi och fick jobba där. 6 månader var där typ med ersätttning, en kontakt på arbetsförmedlingen hade tagits och försäkringsassan hade ringts upp.

jobbet gick i flygande takt och jag var lojal dock var det problem med ett förhållande som var stormigt, svårt och forcerat, nåväl denna blogg ska ju vara någonitng jag skriver framåt i tiden men nåväl för att känna till nutiden måste man veta då tiden
på hösten fick jobb på en tidning, där gick in i väggen sen i julas är alltså helt isolerad hemma med ingenting och göra med utredningar kommer och går, kontakter ska tas upp, möten ska genomföras, får aktivitetsersättning från första juli, kul med pengar men jag är inte sådan person, innnan jag dör vill visa att jag kan något och lämmna ett avtryck i världen innan dör, många gånger har tänkt att har nu inget och visa är det lika bra att avslutar det här, går vidare, dvs ta mitt liv.

ville det förra i onsdagens men en viss tjej räddade mig